Dagens föreläsning kretsade kring feminismen som ideologi och om intersektionalitet som teoretiskt och analytiskt begrepp för att förstå maktstrukturer. Dessa strukturer som omger oss och som vi är en del av varje dag, vad vi än tar oss för - är ytterst viktiga att förstå och kritiskt ifrågasätta för att vi tillsammans ska verka för ett bättre samhälle. Som lärare upplevde jag att denna typ av teoribildning är något som studenterna inom medie- och kommunikationsvetenskap (där genusfrågor och feministiska teorier har en naturlig och viktig plats) i undervisningen visade stort intresse för. Det är alltid spännande att som lärare fråga en klass hur många som betraktar sig som feminister INNAN man gräver djupare i och diskuterar den ideologiska grunden. Allt som oftast brukar det bara max hälften av en klass som räknar sig som feminist, oavsett vilken definition man har. Med tanke på den dominerande mediebilden av feminism och feminister är detta kanske naturligt. Och jag tycker att varje individs egna normer och värderingar, sociala konstruktioner eller inte, är det viktigaste. Man måste själv få avgöra hur man identifierar sig, med vad och inom vilket paradigm. Men icke desto mindre har vi som medborgare en skyldighet att kritiskt ifrågasätta såväl de strukturer som vårt samhälle utgörs av och det som sätter ramarna får våra liv. Vi människor kan inte vara som skuggor, som alltid följer efter och aldrig vågar bryta sig loss. Tvärtom bör vi vara de som leder vägen. Jag uppmanar er alla att diskutera, utmana er själva och andra. Tron på individen står starkare ju mer man vågar och det är genom olikheterna vi lär oss om varandra.

Lärare, Micke 

skämtet ligger i att måns är en dum idiot och extremt medveten om det egentligen, och gudrun är helt med på förutsättningarna!

...med ett uns humor! (notera poängräkningen vid 0.55 sek)

kram på er!

//sigge